Så som jag ser det

Kust, hav och natur. Därtill lite text som tillsammans med bilden blir intressant och kanske väcker tankar. Kanske överraskar jag någon gång med något annat än naturbilder. Det hoppas jag ni kan stå ut med.

Tallbiten - orädd rönnbärsälskare från norr

De är i sanning riktigt häftiga fåglar, tallbitarna. Nu har vi under än längre tid kunna njuta av dessa färgrika fåglar även i södra Sverige. Det är ett så kallat invasionsår av tallbit och det inträffar inte särskilt ofta. Senast, det var för cirka 20 år sedan, så det gäller att passa på att studera och fotografera dem när chansen ges. Exakt vad som lockat tallbitarna söderut är lite oklart. En en del av dem kommer så långt bortifrån som Ryssland. Men eftersom här är ett sällsynt rikligt rönnbärsår så är det troligen ingen vågad gissning att det är just tillgången på föda som lockat dem söderut. Till skillnad från nästa alla andra fåglar är de tämligen orädda och det går att med lite försiktighet komma riktigt nära. Tallbiten kallas ibland för nordens papegoja men också lite mindre smickrande för dumsnut. Detta möjligen för att den är så orädd och låter människan kom den in på livet.

Tallbiten är en färggrann fågel. Hannen lyser starkt rödbrokig medan honan är lite mildare i sina mer ljust rostbruna färg. Båda är mycket vackra. Jag hade turen att befinna mig ett par dagar på Mösseberg i Falköping då det fallit ett par centimeter snö. Tillräckligt mycket för att lägga sig på rönnbärsträden. Den vita snön kontrasterade fint till tallbitarna.



Postat 2019-11-15 17:54 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Bokskogen är vacker även när löven fallit.

De flesta löven har fallit till marken och nu letar sig ljuset in igen i bokskogen genom grenverket. Bokskogen har sin tjusning året om men kanske är den allra vackrast om hösten. Den där riktiga färgrikedomen infann sig inte riktigt i år, för det krävs en rejäl köldknäpp en natt eller två. Men det är väl så det ska vara för hur skulle det vara om de olika årstiderna alltid såg likadana ut? Variationen ger upphov till nya upptäckter och som naturfotograf bjuds man på nya utmaningar. Här följer några dagsaktuella bilder från Åkulla bokskogar som oavsett årstid alltid är värt ett besök.



Postat 2019-11-14 15:58 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

En liten kärleksförklaring till eken

Beijershamn på Öland är mest känd som en ypperlig fågellokal och lockar skådare från när och fjärran. Men Beijershamn, som var tänkt att bli en hamn men muddrade igen, har mycket mer än fåglar att bjuda på. Den intilliggande skogen hyser ett imponerande ekbestånd i varierande åldrar och kvalitet. Det är i sanning ett nöje att strosa omkring bland dessa ekar, njuta av fågelsången och helt enkelt bara filosofera runt lite.

Många av ekarna har med ålders rätt, några är kanske både 300-400 år gamla, börjat att tackla av. De fallna grenarna får ligga orörda till gagn för den biologiska mångfalden. En gammal ek ger bostad och föda till långt över 500 olika insekter och är viktig för att det ekologiska systemet ska fungera. Det öppna landskapet intill betas av kreatur och allt tillsammans skapar en oslagbar miljö. Jag har Åkulla Bokskogar som närmsta granne hemma i Tvååker vilket jag skattar oerhört högt. Detta håller för mig samma klass som till exempel också Halltorps hage ett par mil norrut. Några besök årligen till Öland är bara ett måste. Så är det.

Det kräves ett rejäl stöd för att stötta en jätteek.

Vilken styrka eken uppvisar.

Sista vilan för den grenen.

Nån gång brister det.

Imponerande stam.

Kung i skogen.



Postat 2019-05-24 19:40 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

En kväll i paradiset Yttra Berg

I Varbergs Fotoklubb, där jag har den stora förmånen att vara ordförande, träffas vi varje tisdagskväll året runt. Vi tjänlig väderlek gör vi utflykter och i tisdags 14/5 var målet naturreservatet Yttra Berg i Falkenbergs kommun. Och det kan sägas med en gång, Yttra Berg är sannerligen värt ett besök. Vilken miljö, man blir rent lyrisk av det fantastiska landskapet, småskaligheten och frodigheten. Det var fler än en som uttrycket att till Yttra Berg måste vi igen. Månaden maj är som gjort för vandring och fotografering i Yttra Berg. Ett besök kan verkligen varmt rekommenderas. Texten nedan är hämtad från Länsstyrelsen och därefter följer mina bilder från kvällen. 

Det är ett landskap som var vanligt förr, med hamlade träd, slåtterängar, odlingsterrasser och fägator. Här finns ett litet museum med en utställning om landskapets historia, reservatets djur- och växtliv och om det ålderdomliga jordbrukets göromål. 

Yttra Bergs skönhet kan till stor del förklaras med småskaligheten. Landskapet är både backigt och stenigt vilket gjort att generationer av bönder fått anpassa sig efter terrängen. De har odlat på nästan varje torr yta som funnits till förfogande. Landskapet är faktiskt en av länets (och landets!) mest innehållsrika när det gäller fornåkrar. Slåtter- och betesmarker innehåller närmast ofantliga mängder odlingsrösen och terrasskanter som vittnar om långvarig odlarmöda.

I ängs- och betesmarkerna finns knotiga träd med ett underligt utseende. Träden har fått sin form genom att de har hamlats, beskurits, i generationer. De hamlade träden utgjorde förr "grönskande ängar i luften". Genom att skära löv och kvistar fick man ett viktigt komplement till ängens hö – ungefär en tredjedel av vinterfodret kom från träden. 

Floran är relativt artrik på grund av två orsaker. Dels har området hävdats genom bete och slåtter sedan lång tid tillbaka, och dels förekommer lättvittrad grönsten i området. Smörboll, svinrot, Jungfru Marie nycklar och sommarfibbla är exempel på hävdgynnade arter, medan blåsippa, vårlök, ormbär och desmeknopp är arter som trivs på grönsten. I området förekommer hasselmus som är ovanlig i Halland liksom fågelarterna stenknäck, nötkråka och mindre hackspett.

Frodigt.

Håller markerna öppna.

En man och hans räfsa.

Christer Larsson och mannen med räfsan.

Christer Larsson på vandring.

Gamla träd.

Stefan Hermanson anländer som sig bör på sin älskade motorcykel.

Mossbevuxet.

Social samvaron är viktigt. Svenne Weidbo (i mitten) tar hand om två nya som kanske blir medlemmar. Den riktiga föryngringen står Axel Björnberg för.

Krister Arvidsson njuter av tillvaron.

Så jobbar proffsen. Michael Hildingsson komponerar och funderar.

Gammalt och väderbitet - men vackert.

Opps, där ligger Birgitta Nilsson och macrofotograferar.

Imponerande byggnader med charm och själ.

Fika. Christer Larsson, Emma Håkansson och Krister Arvidsson. Kul verkar de ha.

En trio fotografer.

På hemvägen. Landskapet strax bortom Köinge och Nydala kvarn.

På hemvägen. Landskapet strax bortom Köinge och Nydala kvarn.



Postat 2019-05-16 19:57 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Sköna maj så jobbig du kan vara

Maj är en skön månad. Efterlängtad men kan samtidigt vara riktigt jobbig. Tidigt, tidigt innan solen gått upp drar koltrasten igång sin konsert. Det ska man ju inte klaga på, sämre musik kan man vakna till. Ishockey-VM i maj har jag svårt att smälta. Trots att Tre Kronor tog sig till final och ställdes mot självaste Lönnlöven blev dragningskraften till en skön majmorgon i skogen för stark. Ja, det vill säga att jag nöjde mig med första perioden, ställde klockan på fyra och intog sängläge. Livet består av prioriteringar, ibland tämligen enkla val men som igår lite svårare.

Nåväl, hustruns tjoande vid midnatt väckte mig för en stund och jag förstod att guldet var bärgat, vände mig och somnade om. Jisses vad ett väckarur kan skrälla och halvt skrämma ihjäl en. Morgonen såg lovande ut med en annalkande soluppgång och lite dimmor över landskapet. I skogen var fågelkonserten i full gång. Den av morgondaggen blöta räven blev paff över mötet, tittade osäkert på mig en stund innan den försvann i granplanteringen. På den lilla åkern åt ett par rådjur frukost i morgonsolen men försvann snabbt när de fick vittring av mig. I den lilla dammen en bit bort är det full fart på knipfamiljen. Elva små dunbollar har honan att ta hand om. De följer henne, ibland i en tätt sammansluten grupp men lika ofta som ett långt radband. Njutbart att se.

Vilken tur att jag stod över VM-finalen och fick uppleva detta istället, tänker jag och faktiskt småler lite. I bokskogen sjunger en grönsångare för full hals. Det är dunkelt, det täta lövverket släpper inte igenom mycket ljus. Grönsångaren är som tokig och sätter sig nån gång så nära att objektivets närgräns inte räcker till. Jag ryser lite lätt av stämningen som är magisk och vill egentligen inte hemåt. Men fyra timmars naturupplevelse får räcka för nu. En hare håller till på blomsterängen på hemvägen och bestämmer sig för att ta sikte på mig. I full karriär kommer jösse mot mig, daggblöt även den, och tvärvänder först på en meters avstånd.

Tack sköna maj för denna morgonen.



Postat 2017-05-22 17:24 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
1 2 3 ... 45 Nästa