Så som jag ser det

Skönheterna avlöser varandra

En god vän sa till mig att nu borde tiden stanna upp ett tag. Jag håller med och har i många år önskat att maj månad skulle vara dubbelt så lång. Det är i sanning ett stort nöje att ge sig ut i naturen dessa dagar. Tidigt på morgonen och i solnedgången är det som mest spännande för en naturfotograf även om en del värmeälskande insekter behöver solvärmen innan de exponerar sig fullt ut. Å andra sidan, upptäckaer man dem i tid på morgonen finns chans till fina bilder då de ännu är rätt sega i sina rörelser.

Forsärlan tillhör en av de vackrare fåglar bland de svenska häckfåglarna tycker jag. Den är hårt knuten till en miljö som jag själv också är väldigt svag för, strömmande vattendrag med gott om insekter. Himleån är ett sådant vattendrag där det just nu formligen svämmar över av insekter och forsärlan har ett överflöd av föda till sin kull ungar som precis i dagarna kunnat ta till vingarna.

Tillsammans med gode vännen Lars Jönsson placerade vi oss strategiskt intill åkanten. En bit nedströms både hörde och såg vi forsärlor men upp till oss ville de sig inte. Efter nån timmes väntan bestämde vi oss för att avbryta. Lars vänder sig mot en sten i ån och säger "Där skulle den kommit och satt sig nu, det hade varit perfekt". Knappt hann han avsluta meningen innan forsärlan faktiskt gjorde det. Vi utbytte en snabb blick i pur förvåning innan vi började fotografera. Den stannade ett par minuter, kan den ha hört Lars önskemål? De är fantastiska att studera när de fångar insekterna men inte så lätta fotografera med skärpan i behåll.

Forsärlan hinner med minst en kull till så fler chanser dyker upp att fotografera dessa skönheter.

Vilopaus.

Insektsjakt.

Samma här. Får vara glad för att det inte är skit på sensorn utan insekter...

Och här.

Glädjedans.

Rödstjärt, hona.

Röstjärten, hane, testar sin flygförmåga.

Humla på humleblomster.

Samma här.

Även bland växterna ryms mycket skönhet, här storrams.

Vackert men vad är det? Det har jag i glädjeyran att få uppleva vad naturen erbjuder just nu glömt.

Jag blir aldrig trött på tärnorna

Vandringen på strandängarna i Utteros naturreservat måste ske med försiktighet och stor hänsyn. Jag höll mig med råge inom de områden som är tillåtna att besöka under den mest känsliga tiden för fågellivet men skrämde ändå ängspiplärkan från sitt bo där hon låg och värmde sina ungar. Hon pep hjärtskärande och jag lämnade så fort jag kunde platsen och hoppas att hon snabbt var tillbaka för att värma och skydda sina ungar.

Det där med försiktighet och hänsyn gäller för övrigt inte enbart i naturreservat. Naturen är just barnkammare år både fåglar och däggdjur och man gör klokt i att hålla sig till sedan tidigare väl intrampade stigar. I vart fall ytterligare en tid tills ungarna själva kan sätta sig i säkerhet vid fara.

Nåväl, efter dessa pekfingrar går vi över till bilderna. Vädret har snabbt växlat och det passar bra att i regnet och blåsten redigera bilder. Här är några från dagens utflykt som sträckte sig från kusten och en liten vända till bokskogen i Dagsås. Växterna kan jag dessvärre inte namnen på men ska gå en kurs i fältbotanik med start i morgon torsdag och efter det kanske det klarnar något. 

Silvertärna.

Silvertärna.

Skärfläcka.

Fluga och ...? (Från trädgården)

Slutligen en svamp eller spor av något slag. 

Morups Tånge en halländsk pärla

Hallandskusten är ju bara så enastående. Jag tillbringade morgonen och förmiddagen vid Morups Tånge och det är en lokal som sällan gör en besviken. Under helgen vällde det inte småfåglar och det kryllade av dem i snart sagt varenda buske enligt uppgift. Nu var det lite lugnare men en blåhake fick pulsen att stiga på skådarna som fanns på plats. Tyvärr kom jag till fyren lite senare och hade inte lyckan att få se den. Men där finns alltid något att titta på vid Morups Tånge. I vattnet ligger en del sjöfågel, en flock kärrsnäppor drog fram och tillbaka och över havet sträckte några smålommar och sjöorrar.

Timmarna rinner fort iväg när man trivs och lite arbete (!) på hemmaplan väntade. Arbete och arbete, inte värre än lite gräsklippning och förberedelser inför mottagadet av en ny familjemedlem. Hon är preliminärt döpt till Greta och ska med automatik i fortsättningen sköta gräsklippningen. Mer tid för naturfoto med andra ord.

Söderut från Morups Tånge.

Morups Tånge med fyren.

Triften blommar.

Strandskatan både syns och hörs.

Visst är det en vacker fågel?

Tofsvipan är en luftakrobat.

Ejdrar, gudingar och en åda.

Åda med ungar.

Kanske har dessa misslyckats med häckningen.

Kärrsnäppor.

Kärrsnäppor.

Kärrsnäppa.

Slutligen en törnsångare som var på bästa humör.

Bara några bilder idag

Törnsångare.

Björklöv.

Sävsparv.

Ringduva.

Ett hastigt möte i ottan

Ett mycket hastigt möte med en räv med munnen full av någonting obestämbart blev helgens höjdpunkt. Två riktigt tidiga mornar i skogen har fått öronen att nästan bågna av all fågelsång men på minneskorten har det inte fastnat så mycket.

I morse dök det plötsligt upp en räv på vägen framför mig. Räven kom upp precis vid ett litet skogsdike/bäck och var ordentligt skitig om benen. I munnen bar den morgonens fångst men tyvärr håller bilderna jag hann med att ta inte kvalitén för att avgöra vad det är. Min svåger är dock övertygad om att det är en mink och då säger vi det tills någon annan hävdar något annat. Ett pälsdjur är det så en mink är nog inte så dumt förslag.

Här följer lite blandade bilder från de senaste fotoutflykterna.

En mink till frukost?

Hen vill inte dela med sig.

Trädpiplärka.

Gulsparv.

Boklöv.

Vackraste skatan i byn.

Gråsparvshonan samlar bomaterial.

Backsipporna i Valinge.

Snart är vitsipporna överblommade.