Så som jag ser det

Kust, hav och natur. Därtill lite text som tillsammans med bilden blir intressant och kanske väcker tankar. Kanske överraskar jag någon gång med något annat än naturbilder. Det hoppas jag ni kan stå ut med.

Belgiska hästkrafter

Vilken tur att jag frågade om jag fick gå in i hagen och fotografera de fina hästarna. De är så fina och kraftfulla ardennerhästarna. "Det får du gärna men det är inte ardennerhästar, blev svaret. Det är belgiska hästar."

De påminner väldigt mycket om ardenner och släktskap finns. Fem vackra och otroligt muskulösa hästar gick lugnt och betade i hagen. De besvärade mig knapps med en blick. 800-900 kilo inger respekt så då var med viss försiktighet jag närmade mig hästarna. Den belgiska hästen är känd för sin arbetsvillighet men också, tacksamt nog, sitt lugn och sin vänlighet. När jag skulle ta en närbild på en av hästarna hängde lite av manen ned framför och dolde ögat. Jag gick försiktigt fram till hästen, friserade till den något och tog mina bilder. Den rörde inte en min, tittade inte ens på mig. Sicken trygghet de utstrålar!

Hästägaren, Thomas Carlsson, kör aktivt i skogen med hästarna, sköter bland annat också Äskhults By samt har många köruppdrag   åt länsstyrelsen i Halland i olika naturreservat.

Det blir fler besök hos Thomas och hans belgiska hästar.

Här följer några av bilderna från timman i hästhagen.



Postat 2020-10-31 18:02 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

En höstdag att minnas

Så hade jag inte tänkt mig starten på dagen. Men nattens frost satt stenhårt på framrutan så isskrapan fick ganska oväntat tas i bruk. Men sedan bjöd oktober på en av de finaste höstdagar jag kan minnas. Underbara dimmor och dimbankar bäddade in omgivningen och bjöd på ett underbart ljus. Som gjort för en heldag ute i det fria med kamera, goda vänner och ryggan laddad med kaffe och annat nödvändigt. Det bar, som så många gånger förr, åt trakterna kring Hornborgasjön, närmare bestämt Ore backar. Efter ett par timmar bröt solen igenom, det blev varmt och så sakta klarnade det upp. Längst ut På Ore backar ligger en knölsvan i dimman, vi passar på att ta en njutningsfull fika. En tröja åker av, nu är det nästan sommarvarmt. Lycka.

Tranornas rop högt upp i skyn hörs på långt, långt avstånd. De sista drar nu i stora flockar söderut för vintervila i Spanien. Lite vemodigt men om bara fem månader kan vi vänta att de första återvänder. Vi är inte ensamma att njuta av den fina höstdagen. Många kreatur håller markerna öppna. De är lite nyfikna men samtidigt lite avvaktande. Jag gillar dom skarpt och de gör sig så fint på bild. En av de sista sländorna flyger sökande omkring och tar slutligen lite vila i solen på en björkstam. En flock kronhjortar kommer travande över en åker och stannar när de får syn på mig. Jag hinner få ett par bilder innan de hastigt drar vidare.

Sicken dag!

Falköping om morgonen sedd från Mösseberg.

Ekskogen.

Ekskogen.

Naturvårdare.

Nyfiken.

Fundersam.

Fundersam.

Vad vill ni?

Sällskapet.

Björken.

Den riktigt gamla eken.

En gamling till.

Solen på vägg att lätta dimmorna.

En av höjdpunkterna.

Värmer sig i solen.

På väg söderut.

Tranornas rop är ljuv musik.

Knölsvan.

Kronhjortar i det vilda.



Postat 2020-10-13 20:20 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Bokskogen levererar

Efter regn kommer sol. Ja, denna gången stämde ordspråket. Gårdagens regn och rusk omvandlades till en strålande höstdag med näst intill sommartemperatur i solsidan. Finns det något ljuvligare än en tur i bokskogen en sådan dag? Ja, det gör det säkert men för min del sätter jag otroligt stort värde på några timmar i bokskogen en sådan här dag. Nu är det inte längre samma rusning till bokskogen som det var under en period när Covid 19 lockade skaror ut i naturen. Nu är jag i stort sett ensam i skogen, känner höstdofterna, njuter av ensamheten och tystnaden. Bokskogen har lite, lite, försiktigt börjat skifta i färg men ännu dröjer det till den riktiga färgexplositionen. De starka färgerna får sökas i den lägre vegetationen där olika typer av ormbunkar står för färgrikedomen. Rostbrunt. Lite negativ klang kanske men ack så vackert i kontrast med bokstammarna och de vackert mossgrönt klädda stenarna.

Solen värmer på bra i skogsbacken som vetter åt sydost. En flugsvamp stoltserar och minsann, en tegelröd ängstrollslända (eller är det en blodröd?) njuter på  i solen på den uppvärmda stenen. Jag känner mig privigilerad och lite varm inombords av lycka. Det är en ynnest att få uppleva detta naturens under. 

Så slår det mig plötsligt. Tiden har rusat i väg och jag måste hem. Jag har lovat hustrun en liten överraskning, en lunch på krogen för att fira vår bröllopsdag. Vore just snyggt om jag missade det med ursäkten; ledsen men bokskogen förtrollade mig så jag helt glömde...

På återseende, bokskogen.

PS Lunchen på Joels Brygga i Träslövsläge var utsökt DS.



Postat 2020-10-05 17:10 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera